Vasastan BK

Vår stadsdel, vår klubb

En insats att måla tavlor med

| |

Folk brukar fråga varför. Varför fotboll, varför ett damlag?

Nästa gång de frågar ska jag måla upp bilden av Enebybergs IP en frostkall onsdagskväll i oktober. Jag ska förklara för dem hur strålkastarljuset fick värmen från VBK-spelarna att likna eld. Jag ska berätta om ett lag som fortsätter överträffa sig själva.

Före matchen, när alla till slut hade hittat till omklädningsrummet och jag tog det sedvanliga ”jaha, och hur går det för er då?”-snacket med motståndarnas tränare berättade han lite sådär i förbifarten att ”jo, visst vi har blivit bättre sedan i våras – nu har vi ju fått de spelarna vi vill ha”. I nästa mening kom det fram att de har en trupp på cirka 50 spelare som växelvis spelar i tre serier samtidigt, och att tränaren har följt ”sin” åldersgrupp i fem år nu. Vi har varken åldersgrupper eller ”spelare vi vill ha” i VBK. Vi är ett lag, en grupp, en tränare, en gemensam vilja och en kollektiv styrka som alla bidrar till efter bästa förmåga.

Den som tror att det där bara är fina ord får gärna uppfinna en tidsmaskin och ta sig till Enebybergs IP i onsdags vid 20-tiden, för där kunde man beskåda det med egna ögon.

Det i den kylslagna kvällen klassiskt gulklädda VBK var först in i alla situationer så fort domaren hade blåst igång matchen. Dueller vanns, spel etablerades och chanser skapades. Det gjordes med energi, det gjordes med tydlighet och det gjordes med ärlighet, en klart underskattad kvalitet.

I dagens fotboll vill jag påstå att det finns en övertro till spelsystem, spelarutbildningsplaner, och taktiska djupanalyser. Jag säger inte att de är värdelösa, men de är ganska futtiga gentemot bultande jävla järnvilja. Något som laget i gult visade i onsdags. Det var inte den tekniskt eller taktiskt mest fulländade matchen vi spelat i år, men det var den främsta sett till kollektiv uppoffring.

Och det finns något som klickar igång när man ser sin lagkamrat slita så mycket att ånga börjar strömma från kroppen. En vilja att göra samma sak själv, en tilltro på att tillsammans klarar vi inte bara det här utan precis vad som helst som ligger framför oss.

Den där ångande järnviljan gjorde att vi tryckte in matchens enda mål i andra halvlek. Den gjorde att vi säkrade andraplatsen i tabellen, och den gav mig också en utmärkt historia att berätta nästa gång någon frågar varför fotboll, varför ett damlag?

//Marcus – stolt tränare för VBK dam